Ljus i mörker

Snön yr... det mörknar... kryper ihop och gömmer mig en stund.

Karina Johanssons bloggturné

Bara en pärla av Karina Johansson från värmländska Sunne.
I samband med den värmländska bokmässan den 26-27 november på Värmlands museum debuterar Karina med sin spänningsroman Bara en pärla, som ges ut på Libra Artic Förlag. Karina kommer att finnas på plats under bokmässan för att signera sin bok. Hon är också en aktiv bloggare och den här veckan bloggturnerar hon bland värmländska bloggare. Idag gör Karina Johansson ett besök hos Ett skrivande lantliv.


"Det fanns inget rimligt svar på frågan vad Angelika gjort vid bryggan. Hon var livrädd för vatten och hade inte varit i närheten av sjön på många år.
Emma tror inte på det folk i bygden säger; att Angelika var deprimerad och att drunkningen var ett självmord. Angelika var ju strålande glad över att hon och Emma äntligen kunde ta semester, den första sedan de startade hobbyaffären för tre år sedan.
När Emma sedan finner den tavla som Angelika gömt i affären strax före sin död minns hon plötsligt hur uppjagad hon varit och hur undvikande hon svarat på frågor om den. Emma inser att något inte stämmer. Men hon verkar vara ensam om att tro att Angelika inte begick självmord."



Victoria frågar och Karina svarar:

Att debutera är stort… beskriv känslan, från dröm till verklighet.
Det är en märklig och blandad känsla som sträcker sig från härligt till väldigt otäckt. Härligt eftersom jag har drömt om det här i flera år men aldrig trott att det skulle bli verklighet och otäckt för att jag ger mig in i något jag aldrig gjort förut.

Du vill inte kalla din bok en deckare, vilken genre tillhör den?
Jag vet faktisk inte. Den handlar om ond bråd död, men jag har inte lagt fokus på en polisutredning utan på vad som driver folk till att utföra så hemska dåd som att mörda.

Skrivande människor har oftast ett begär att få ur sig sina texter, har du det och när upptäckte du det i så fall?
Jag jobbar som reporter på Sunnes lokaltidning Fryksdalsbygden och det var när jag våren 2005 fick uppdraget att skriva ett första april-skämt till tidningen. Det var första gången jag fick skriva helt fritt ur min fantasi. Det gav mig mersmak! Sen skrev jag också små historier och noveller när jag var barn och tonåring. Men under tjugo års tid skrev jag ingenting.

Var hittar du din inspiration och när skriver du som bäst?
Min bästa skrivtid är från tidig morgon fram till lunch. Idéerna, de kommer i princip alltid när jag är ute och går. Det har faktiskt hänt att jag kört fast men att det släppt när jag begett mig ut i elljusspåret.

När är skrivandet som roligast respektive mödosammast?
Roligast är när jag fått en idé och ska sätta mig och skriva ner den. Mödosammast är det när man har avslutat ett kapitel och ska börja ett nytt och inte har en aning om vad det ska handla om.

Vem är Karina och varför skriver hon?
Jag är 41 år, bor i ett hus i Sunne med sambo och katt. Förutom att skriva är mitt stora intresse att måla tavlor. Varför jag skriver? För att jag gillar att fly in i fantasin!

När får vi se fler böcker av dig?
Jag skriver på ytterligare ett par historier. Om de blir böcker återstår att se. Men man kan ju alltid hoppas!

Karina Johansson är inte bara författare utan också en fantastisk konstnär, som skildar
svensk allmoge och landskap.

Längtan

- bild från svd.se

Nu är längtan så stor och så nära... åker skidor om 1,5 vecka i de norska fjällen.

Imorn

...blir det författarbesök här i bloggen.

Främmande vidder

En inspirationskälla… vilka texter… jag beundrar hans träffsäkra sätt att skriva… han träffar...

Då glasen slagit ihop

- bild från skistar.com

Surfade och hittade denna underbara bild från igår. Längtar efter detta fantastiska ställe... men så snart champangeglasen klingat ihop efter tolvslaget återvänder vi till detta Sveriges underbaraste berg. Kylan och novembersnön bådar gott inför tidig skidstart på säsongen.

Idag kom dom

…mina nya Graningekängor, de gamla var utslitna och spruckna. Men nu står fötterna åter rustade för långa skogspromenader, fjällvinter och härliga långfärdskridskoturer… dessutom väntas vargavinter, och då vill man ju inte frysa om fötterna.

-bild från dn.se

Det

upptar mina tankar
svansar runt i mitt inre
lämnar mig inte
får mig att känna mig levande
gör mig rädd
gör mig upprymd

≈

finns med överallt
klamrar sig fast i sinnet
stannar hos mig
omöjlig att jaga undan
gör mig vettskrämd
gör mig euforisk

Novembersol

En vacker och frostig dag… och två hundar i väntan på att få arbeta i dagens sista solstrålar.

En egen vrå

Kraftlösheten kramar mig hårt, hjärnspöken huserar… längtar efter ensamheten, en egen vrå… vill krypa undan och dra täcket över huvudet. Drar mig undan med…

... han talar till mig

Elden

Ljuvligt är knastret från nytänd björknäver
eld som tar fart i spintad gran
sprakar och knäpper
ger värme


elden lugnar sig och brinner stilla
lågor som dansar över kolnat trä


~ingen värmekälla i världen går upp mot den svenska kakelugnen~

An evil man

I just stood there, right in the middle of an awful fight and a terrible abuse. I wanted to help so badly, but how? My movements were paralyzed by the evil man that I thought I knew.

The words that came through his lips hit her like a slap in the face. He walked towards her. She could see the enlarged pupils in his eyes while he came against her. There were anger in his entire attitude, she was scared. And she wouldn’t doubt it for a second that he would have killed her, if it wasn’t for Liza.

They had started early that afternoon shopping all the ingredients together. It was Friday and they were both happy with that they had finally reached the weekend. They carried the groceries home to Liza’s place, where they were going to cook. The two girlfriends had decided earlier this week that they had to do something together this weekend. And, as usual, they decided to eat good food and try some new wines together.
They chopped onions and sliced chicken in Liza's kitchen and, in the meantime, while the food was in the oven, they both sat down to chat in Liza’s comfortable couch.
“White meat means white wine” said Liza and reached for a bottle of wine in her holder made of wrought-iron goods.
“Right, let’s see if we can get the cork out of it” Maria laughed. Thinking of troubles they’ve had at other dinners. A wine screw is a good thing to have around if you are going to drink corked wine.
With delicious food, good wine and lots to talk and laugh about their “girly” dinner turned out to be a great Friday night. So far.

For hours they just sat there in Liza’s living room and uncorked another bottle of wine. After a while they both became pretty drunk, and were just as silly as drunken young ladies can be, giggling a lot.
But also, Maria told Liza that she and Peter were considering trying for a baby during their vacation in Thailand.
“How great” exclaimed Liza. “I have to wish you good luck. You must let me be the first to know if you succeed.”
“Sure, I always tell you everything. Don’t I?”
“Yeah, as far as I know” said Liza and laughed.

After finishing wine bottle number two, they both decided to “do the city”. They called for a cab, and half an hour later they were right in the middle of the crowd at the local bar.
Liza ordered a beer and Maria a Cosmopolitan. They were giggling and chatting for a while in the bar until Liza met a friend from work, who she got in to a deep conversation with. Maria left for the dance floor.
It was crowded at the bar that night, probably because of payday for most people. Liza couldn’t find Maria anywhere in the crowd when she started to look for her. But still, Liza had a good time. As drunk, she was very talkative and got in to conversations with a lot of people, mostly men for a reason.

When the bar closed and Liza was in the line to get her coat, she saw Peter, Maria’s boyfriend.
“Hi, so you’re out tonight?” yelled Liza at him in the loud crowd.
“Yes, how are you?” said Peter and gave her a hug.
She told Peter all about the dinner.
“Me and Maria came here together, but I don’t know where she went.”
“Oh, she went home. Told me she was tired, and didn’t have fun any longer” said Peter. “If you’d like you can join me for a walk home, and come up for a cup of tea and talk to her.”
“Why not, but do you think she’s still awake?”
“We can wake her or, just the two of us can drink tea together.”
Liza thought for a moment that it sounded kind of strange, that she would drink tea in the middle of the night with her best friend’s boyfriend. But, he probably didn’t mean anything about it and by the way, Maria was at home.

It was dark in the apartment when they entered it. Only a soft sound streamed out from the speakers. She liked the music, even if she could barely hear it.
“Maria? Are you awake?” yelled Peter.
No answer.
“C’mon, do you want some tea? Or beer?”
“I should probably go home” whispered Liza.
“No, don’t be silly now. You stay, sit down and I’ll make you some tea”
She did as he said. But she didn’t like the tone in his voice, it was changed a bit.


She could tell there had been a party. There were glasses and empty beer cans all over the coffee table. Another thing she saw on the table was a squared brown piece of something and beside it, a smoking pipe and a pack of tobacco. Liza could only imagine what kind of party it had been.
Peter appeared from the kitchen with two cups of tea and suddenly Liza started to feel uncomfortable in his company.
“Here you go” he put down the cup right in the middle of the mess on the table.
“Thanks, so you had a party here tonight?”
Peter stretched out on the couch.
“Yea, I had a few friends over. We had fun.” he said.
They both sat quietly for a while and drank their tea.
After a while Peter said.
“Come over here and lay down on the couch with me, you must be tired.”

After that, the apartment turned into a battle field. I was right in the middle of it.

It all started with Maria flying up from bed with no clothes on, ran into Peter and slapped him in his face. Of course she’d heard the conversation and understood what Peter was up to.
I just stood there, watching my naked friend flying from one wall to another. It was loud in there. I was screaming, Liza and Peter were arguing. He hit her, again and again. I was in the same apartment as a very dangerous man, trying to figure out how I could help my best friend out of it. Everything, the entire situation was hysterical. The man was hitting, destroying and yelling. Maria was crying, I tried to think how I could stop it. I closed my eyes, couldn’t stand it any longer.
Suddenly, I heard somebody slammed the door.

There I was. Alone with an evil man. He was staring at me. I was scared to death. Paralyzed, wondering if he were going to start hitting me now. He didn’t say anything, neither did I.
I could hear Maria banging the door, she was out there, naked in the staircase.
I had to do something, but how, was I supposed to get out of this mess.

~written by Victoria Olsson, fall 2006~

Vandring i vit skog

Dagen bjöd på minusgrader, sol och ett bolmande vitt och pudrigt snötäcke. Packade ryggsäcken med varm choklad och kamera… vandrade i timmar i vinterstilla fågelkvitter och hackspettens knackande i träden… vinter är vackert…

Slår mig ner… sitter lutad mot en fura medan novembersolen sparsamt värmer kinderna… varm choklad värmer mina händer. Kan en ledig dag spenderas bättre?

Snön

Katten var orolig, vinden piskade i husknutarna… sen började lätta snöflingor virvla runt i luften. Det får mig att längta…

Åreskutan 2009

Frosten

Vyn från mitt fönster idag... solen stod högt och frosten glimmade...

... äntligen är vintern på väg

Till skogs på cykel

På en mountainbike i krispig höstluft genom skogens tystnad...

... med hundarna som enda sällskap

Tidig morgon

Små händer
händer som sträcker ut
känner, letar, trevar

En liten kropp
kroppen kryper närmre
andas tryggt, korta andetag

Handen letar
handen finner en annan hand
en vägledande hand

Moderskänslor
en mor känner lycka, stolthet
stolt över ett mirakel

Den lilla handen
handen ramlar till ro
handen blir lugn och stilla

Barnet sover vidare i moderns famn

Innanfönster

Lyckan med innanfönster är att stänga vinterkylan ute och att ändå låta naturen få krypa inpå.

Börjar på nytt

Jag börjar om på nytt med en ny blogg fast med samma gamla namn. Livet förändras och därför måste bloggen också göra det. Hoppas vi möts här.